Den här dagen...
Hallå där
Jag har velat skriva hur länge som helst. Det händer grejer hela tiden. Jag och barnen har det super. Trotsen härjar vilt hos Noah 3, det är på den nivån så ungen lägger sig platt på marken mitt i affären å skriker bara för att han inte får nåt som han vill. Ja ni fattar det vanliga....Marley går i 1:an. Jätte duktig i skolan och alltid glad. Hon kör ju med sina bravader hon också, och skrik ibland. Bortskämdhet kanske? vette fan men jag löser det, som den "duktiga" mamman som jag är. Malcolm 4, lilla Malcomvic...han ska ju bli fotbollsproffs han med förstår ni. Han har hittat sitt kall i livet...han är den lugna mer harmoniska av mina tre. Så länge han har en boll att sparka med eller lego å bygga så skiter han i resten. Han har inte tid att lägga sig ner å skrika å vara bortskämd. Han tycker till och med att syskonen är jobbiga. Älskade barn!
Och så jag, jag har jobbat på restaurang i 1 år drygt, Babas i högdalen. Värt å besökas. Så jävla gott! Men nu studerar jag till undersköterska. Jag kände att det var dags att lyfta på röven och göra något. Jag har jobbat mycket inom vården och tycker om det. Så heja mig!
Min dröm har dock alltid vara att skriva, så varför skriver jag inte mer då? Lite galet det där. Jag hoppas jag håller mig till bloggandet lite mer nu :)